Valfri pojke!
Jag skulle inte vela vara pojke på heltid, men det skulle vara rätt spännande att prova på att leva som man för en dag. Jag menar, vi tjejer kan fråga pojkarna hur mycket vi vill, men vi kommer aldrig få fullständiga svar som vi förstår. Hur dom tänker och resonerar ang vissa saker, hur dom agerar i en viss situation osv.

Finns inte så mycket mer att skriva om det, förutom att det skulle vara intressant att bli sedd på ett helt annorlunda sätt!

Puss.

Jag tycker inte man ska behöva ångra saker man gör utan se på det som att man lär av sina misstag. Självklart har jag ångrat många saker jag gjort ett tag, men långsiktigt har jag inte ångrat så många av dom. Det finns egentligen bara en sak som jag ångrar oerhört mycket, och där hade jag egentligen inte så mycket att säga till om så man kan väl säga att jag inte valde mitt misstag själv precis. Jag tänker definitivt inte dela med mig av vad det handlar om, och då är det egentligen ingen idé att ta upp det här (jag vet!).
Så det jag egentligen ville komma fram till är att jag inte har någonting att ta upp under "någonting jag ångrar"

Sad but true..
Puss.

För det första skulle jag betala av det jag har hunnit låna från csn, för att sen kunna vara "lånfri", och sedan skulle jag faktiskt köpa ett hus. Jag tänker mig en stor norrbottensgård med ett mysigt litet stall på gården, en stor äng för hagen och en stor gårdsplan där hundar och senare barn kan springa fritt och leka. Och hästar! Jag skulle köpa två hästar åtminstonet. En lite mindre storhäst som jag kan ha att träna och tävla med och så en liten ponny som sällskap.

Men innan husköp skulle jag resa! Skulle vela fara runt till olika semesterorter i Thailand tillexempel. Minst en månad, gärna två - tre!

Jag tvivlar nu på att en miljon långt ifrån skulle räcka tilll allt detta, men det skulle räcka en bit på vägen iallafall :)

Att veta vilka killar man faller för är väl egentligen som att veta exakt vilken isfläck man ska halka på, eller vilka stenar man kommer att snubbla över? Ibland faller man lite mot alla odds..

En typ av kille jag har lätt att charmas av är han som är social, vågar ta för sig (lagom mycket), vill binda nya kontakter och charmer med ett gulligt leende!
Han bör också vilja gör något med sitt liv! Måste inte nödvändigtvis veta exakt vad, hur eller ens när.. Så länge han inte har soffan som framtidsplan! Då skulle jag bli tokig! Nej, han får nog allt se till att vara driven och vela göra någonting!

Gus vad svårt det här var.. Nej jag återkommer nog om jag kommer på något mer!

Puss.

Mitt mål, rent karriärsmässigt, är som sagt att bli barnmorska och ambulanssjuksköterska.
Det har nog ingen missat vid det här laget. Jag har påbörjat det första steget, dvs sjuksköterska, och tro mig när jag säger att vägen till att bli dessa två saker är lång. Även om jag börjar med barnmorska, så ska jag passera tre års sjuksköterskestudier, jobb ett halvår och slutligen 1,5 års barnmorskestudier. Det är med svett, blod och tårar som jag pluggar till tentorna, men det SKA gå. Jag är inte typen som ger upp, jag kämpar. För det här är någonting jag vill. Det är både mitt mål, min dröm och min önskning.

Sen har jag självklart mål och drömmar så som att (i framtiden) skaffa familj, bo i ett storthus med massa djur runt omkring mig osv, men det närmaste.. Det är utbildningen och det framtida yrket!
Oj så jag längtar tills jag får hjälpa små söta bebisar till världen, och så småningom rycka ut till olycksplatser och hjälpa skadade människor, kanske rent av rädda livet på dom.

Många undrar varför jag vill bli två så olika saker inom sjukvården men för mig finns det ett ganska enkelt svar..
Barnmorska - Jag älskar bebisar (ja, barn överhuvudtaget)
Ambulans - Jag vill hjälpa människor, känna att jag gör ett betydelsfullt arbete.

Sedan finns det en stor likhet mellan dessa olika yrken - Det händer någonting hela tiden!
Det är lite av den huvudsakliga anledningen, jag vill arbeta där det hela tiden händer någonting! Risken är annars stor att jag ledsnar.